Jag kan inte summera detta på ett bra sätt...

Så här i sanningens stund sitter jag och skriver på datorn och Hannah ligger som på knock down i soffan. Vi var ut igår och båda blev helt kalas hamrade. Lars kom hit, en arbetskollega som är av en bra sort, och vi snackade ända in i småtimmarna kan man säga. Sedan gick vi ner till stan (vilket tog kanske en timme?). Vi kom ned lagom till alla gick och käkade. Förbannat kul i alla fall, trots att det känns som att huvudet är påväg att separera ifrån kroppen på nåt sätt.