"Run, desire, run"

Vanligtvis skulle jag tänka; "Du bor för långt bort, det skulle aldrig funka". Kanske är det så. Men varför ska man tänka på något sådant när det känns så här förbannat bra? Varför ska man förstöra det alls genom att tänka så? Det gör ingenting om det går åt skogen, för det kommer vara värt det. Det är redan värt det. Du är värd det.

Nu tänker jag bara tillåta mig själv att vara glad, eller rent utsagt överlycklig. Beroende på hur man ser det. Jag tycker i alla fall att man skall vara glad, och skita fullständigt i allt annat. Man lever bara en gång, and you're a keeper.